I går var vädret helt perfekt för en stranddag. Den började med strax över +20. Alla andra stranddagar hade vi väntat till efter tre för att inte bränna oss hittills. Utom en dag då vi gick till poolen Carlton Baths mitt på dagen utan solkräm och fick oss en liten bränna och fick vara hemma och vila i tre dagar från solen.
Denna dag skrapade vi våra tubar på faktor tio resp thirteen och körde kokosolja på benen vilket skall ha en solskyddsfaktor på fyra ca. Så när vi äntligen fått ihop alla bitar och satte oss på tramen, melbournes spårvagn, som tog oss ner till St Kildas strand på ca 30 min, ja då var vi hungriga igen. Då vi är lite osäkra på solen och om våran solskyddsfaktor skall räcka så började vi med lunch i skuggan. Alla vi pratar med använder solskyddsfaktor 40 och 50, men jag fattar det inte riktigt. Det var ett skönt hak, Gaia och jag satt i korgstolar med sköna kuddar i som hängde i krokar så vi gungade omkring skönt till mysig musik och semesterfaktorn kändes på högsta nivå.
Sedan klev vi ner i sanden och badade och det började bli varmt typ +30 nu och under eftermiddagen steg det upp till typ +40 och i solen kändes det som typ 100 grader. shit pomesfrittes var hett det var. Men vi var ju på rätt plats och det svala vattnet gav oss många sköna härliga svalkande omgångar.
När det brände som värst på huden blev vi ändå lite oroliga om faktor 10 skulle räcka, vi kom på att även det blå svalkande vattnet gav solstrålarna prismor och ökade solens påverkan. För att inte prata om den heta gnistrande sköna sanden, har för mig att den speglar upp solstrålarna ytterligare. Hua! tänk om vi bränner upp oss. Vi tog en välbehövlig paus från solen. Hur underbar solen och stranden än är så i St Kilda beach finns ingen skugga på stranden och det skulle inte skada.
Mot glassbaren, och tokiga som vi är lämnade vi våra skor på stranden, och det blev bara hetare och hetare, så vi hoppade omkring som katter på hett plåttak den sista biten in till den svala sköna glassbaren där vi fick oss en varsin kula glass. Tuggummismakande regnbågsglass till gumman och David och jag delade på en tirmamisu som inte smakade speciellt mycket, speciellt inte i relation till den magiska salted caramel som är ljuv som en nykokt gräddkola med saltet som ger en kontrast som lyfter fram karamellen på något magiskt sätt. yammi!!
Vi skuttade tillbaka till våran strandplats och njöt någon timma till, nu lite svagare sol då det var senare eftermiddag, men hettan tryckte på mer än någonsin. Shit vi kände att vi behövde gå hem och ta hand om solsvedan. Attans Gaias kinder var knallröda vi skulle ha skyddat henne mera. Jag försökte inte slå på mig för mycket för att vi hade bränt oss, men jag ojade mig lite. Jag hoppades det inte skulle vara för illa. Tänkte på de som drar på sig faktor 50, det kanske inte var så tokigt ändå. Så på kvällen när vi hade varit hemma ett tag så visade det sig att vi bara var överhettade, ingen av oss hade bränt sig någonstans. Åh vad skönt. 🙂 Bruna och fina varma och goa. Vår solstrategi fungerar. tack! kärlek, värme och solljus till dig.